2015-08-10

Det ångestfyllda förrådet

Vårt förråd har länge varit ett ångestmoment. I lägenheten vi bodde i innan fanns ett ganska stort förråd. Där hade vi lyckats trycka in nästan hela makens etta när vi blev sambor. Jag kan ju nämna att förrådet var långt ifrån tomt när sammanflyttningen skedde. Jag hade en etta på 40 kvadrat i vilken vi helt plötsligt skulle få plats med två ettor. Förrådet packades till brädden och det var inte mer med det. 
När det blev dags för oss att flytta till större kändes det inte som om vi var tvungna att göra oss av med så mycket, vi skulle ju få mer plats! Vi sålde av lite av möblerna som vi hade i förrådet och rensade lite smått inför flytten för vi visste att vårt nya förråd var betydligt mindre än det vi flyttade ifrån. Min lillebror som var en del av bärhjälpen lovade att han aldrig skulle hjälpa oss flytta igen. "Guuud, vad grejer dom hade!", sa han när han beskrev flytten för mamma efteråt.
Så här i efterhand kan jag känna att jag aldrig mer vill känna att det är synd om flytthjälpen om vi ska flytta igen. Nu har vi inga planer på att flytta på ett bra tag, men det förhindrar ju inte att man ser på rensandet med flyttglasögon.
Åter till vårt nuvarande förråd: Det var väldigt fullt och väldigt oorganiserat. Men inte längre. Det är ett tag sedan vi tog tag i det och sedan dess har lite fler grejer rensats ut. Vi har (som tur är?) ett väldigt litet förråd med tanke på att vi bor i en trea. Förrådet är drygt två kvadratmeter. Vi har lyckats trycka in en billy-bokhylla som vi förvarar en del saker i och allt är omsorgsfullt instuvat. Det finns fortfarande plats (som vi hoppas att vi inte kommer att fylla). Mest av allt upplever jag ett lugn över att det inte längre är så otroligt fullt där nere, och jag känner inte alls samma ångest över att behöva gå ner till förrådet. Drömmen hade ju varit att ha ett nästan helt tomt förråd, förutom på resväskor, gästmadrasser och varsin nostalgilåda.

Hur fullt är ditt förråd?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar