2015-09-08

Att sälja eller inte sälja

Ibland blir jag smått besatt av saker. Inte fysiska ting, utan någon typ av syssla. I perioder händer det att jag bakar mängder av något, rensar skoningslöst, scrapbookar i timmar eller stäckläser böcker. Just nu är det Tradera som tar upp en del av min dag. Jag har tidigare inte riktigt förstått mig på det, eller snarare inte satt mig in i hur det fungerar. Efter att ha lyckats sälja något efter flertalet försök insåg jag att jag tyckte att konceptet passar mig som handen i handsken. Jag går nu runt och rotar i gömmorna och letar efter prylar att lägga upp till försäljning. Som kanske framgår så är jag inte en köpare. Jag anser mig ha allt jag behöver och därför söker jag inte igenom sidan efter fynd.
Anledningen till att jag verkligen har fastnat för Tradera bottnar säkerligen i att jag egentligen inte är någon people person. Dessutom är jag en dålig säljare eftersom jag ofta undervärderar det jag vill sälja eller rent av känner mig överkörd. Med Tradera behöver man i regel inte ha någon direkt kontakt med köparen. Ingen ska komma till ens hem och hämta prylen, och ingen ringer och ska pruta eller lämna skambud. Man kan själv sätta ett utropspris och om någon är intresserad så lägger hen ett bud. Inga krusiduller. Precis som jag vill ha det.
Det här med att sälja saker som ska rensas ut är ett ständigt dilemma. Man ska överväga om priset man kan tänkas få för prylen är mödan värd, och man ska ta sig tiden att fota och skriva annonser och det ena med det fjärde. Hittills har det mest varit större saker, såsom möbler, som sålts via blocket när vi rensat här hemma. Resten har skänkts till Erikshjälpen. Just nu tycker jag säljandet känns roligt, så det som eventuellt går att sälja läggs ut, resten hamnar i den skänklåda som vi haft sedan rensandet började i våras. (Lådan har tömts flera gånger så det är inte så att alla saker som rensats ut ligger kvar här hemma.)
Det är viktigt att säljandet inte blir en börda, då är det bättre att skänka det som rensas ut så att det inte bromsar eller rent av stoppar upp utrensandet. För mig är det viktigt att rensandet resulterar i något positivt. Det ska kännas bra och jag vill känna glädje över att det blir plats. Sen brukar jag även glädjas över att köparen förhoppningsvis hittat något som hen kommer använda.
En gång har jag stått och sålt på loppis. Det kommer jag aldrig göra om. Det passade verkligen inte mig och jag led mig igenom några timmar innan jag kände att det var dags att befria mig själv från lidandet. Då packade jag ihop grejerna jag hade med mig och bar bort dem till Myrornas lastbil som fanns på plats. Jag ansåg att om jag hade kunnat tänka mig att sälja grejerna så kunde jag leva utan dem. Jag återvände hem många kilo lättare och en lärdom rikare.
Oftast brukar sakerna som ligger hemma oanvända inte vara värda så mycket på andrahandsmarknaden. Man måste alltså inse att man inte kommer att tjäna någon förmögenhet på att sälja grejerna, om man nu inte råkar ha någon Picasso-talva som ligger och dammar i förrådet. Jag använder säljandet mest som en morot för att rensa ut sådant som kan kännas lite trist, eller svårt, att göra sig av med för att man betalade dyrt för det när det köptes in.
Som läget är just nu kommer jag fortsätta sälja det som går så länge jag tycker att det känns givande. När det inte känns lika roligt längre tänker jag återgå till att skänka det som ännu kan komma någon till användning.

Brukar du sälja det du rensar ut?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar