2015-09-06

Den energikrävande inredningshetsen

Det fanns en tid när jag följde inredningsbloggar och intresserade mig för stilleben, gardiner och fan och hans moster. Jag föreställde mig att jag skulle driva en inredningsblogg dit surfarna vallfärdade och klappade händerna över mina inspirerande projekt och fantastiska smak. Det dröjde inte länge innan jag insåg hur otroligt krävande och tråkjobbigt det var att hitta på nåt att skriva om. Det skulle ju dessutom visas bilder på allt fantastiskt man hittade på med hemmet. Jag ägde (och äger fortfarande) ingen flashig kamera som kunde förvandla mig till proffsfotograf. Inte ägde jag heller något boende som skulle renoveras och omhändertas. Jag kunde alltså inte ha någon följetång om renovering, anläggning av swimmingpool eller byte av upphängningssystem i klädkammaren. Jag köpte nya, onödiga inredningsprylar som jag inte hade någonstans att göra av, och inte ett dugg lyckligare blev jag för det. Jag kommenterade andra bloggares fina hem och deras loppisfynd. Själv avskydde jag i hemlighet att gå på loppis, men det kunde jag ju inte erkänna. En modern inredningsexpert måste ju matcha nytt med gammalt man kommit över för en guldpeng på någon dammig bakluckeloppis.
Som du kanske förstår blev jag aldrig någon storbloggare och trendsättare. Och vet du vad? Det gör inget. Någonstans på vägen tröttnade jag och slutade gå in på bloggarna jag följde. Jag slutade vilja ha saker de hade, och jag kände ett skönt lugn lägga sig. Jag kände mig lite som i tonåren när jag trotsigt vägrade testa rökning av principen att alla andra tjuvrökte och jag minsann inte skulle göra det. (Än idag, snart 31 år gammal, har jag aldrig testat att röka, något jag är smått mallig över.) Nu tömde jag blogglistorna och började göra mig av med prylarna jag ändå inte fick någon glädje av eftersom det inte fanns någon plats för dem. 
Vart vill jag komma med detta nu då? Jo, jag har insett hur lätt det är att svepas med av konsumtionshetsen och den ständiga strömmen av trender. Sedan jag slutade vilja ha saker har jag fyllts av en helt ny tillfredsställelse. Det kan liknas vid att under en tid ha haft lock för ena örat, något de flesta finner galet irriterande, men när det väl släpper fylls man av en sådan skön känsla.
Jag vill nog påstå att jag växt som människa och vaknat till väldigt mycket som konsument det senaste året. Från att ha följt pinsamt många inredningsbloggar (och ansett mig trendig) har jag gått till att istället sluka avsnitt efter avsnitt av radioprogrammet Plånboken. Tänk att privatekonomi kunde vara så intressant! (Och att jag var en sån stillsam kulturnisse som lyssnar på radio, det hade jag ju aldrig trott.) Att jag dock bytt bloggarna mot radioprogram och således ersatt en last med en annan får jag analysera vid ett senare tillfälle ... Jag har i alla fall strypt min materiella konsumtion avsevärt, helt klart ett kliv i rätt riktning. Man får ge sig själv beröm för det lilla man åstadkommit, om inte Rom byggdes på en dag, varför skulle min personliga utveckling göra det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar